090126

min käre vän markus fyller år idag, grattis grattis grattis!

förövrigt är jag totalt tom i hjärnan.
eller, jag är tom.. men samtidigt sprängfull?
jag fattar ingenting, jag orkar inte bry mig, och jag är less.

pratade med jonathan, som är en ängel, i telefon förut.
första grät jag av sorg, sedan skrattade jag så jag dog åt inget?
vad är det för fel? jag orkar inte med dessa humörsvängningar!

nej, sova och tänka ordentligt. ja tack!

jag känner ett otroligt sug, efter något. hm!

090122

godkväll alla där ute! eller borde jag kanske säga godnatt?
det vore så dags nu, men är man pratglad så är man!

Har spenderat hela kvällen pratandes i telefonen, så om ni tycker er se något lite annorlunda vid vänsterörat i morgon, som läskigt mycket liknar en telefon, så är det bara det också. jag och jonte har nämligen slagit hans prata-i-telefonen-rekord. mitt också för den delen, men jag hade väl iofs inte så mycket att komma med innan.. typ 1,5 h? haha. jaja,  hur som helst, 3 h & 40 min pratade vi. om allt mellan himmel och jord, kan jag bara meddela.
han är en mycket trevlig pöjk, den där jonathan!

Idag upplevde jag något som jag aldrig upplvet tidigare.
jag och elin var ute och gick, när elin plötsligt blev väldigt törstig.
vi hade vägarna förbi kyrkan, och hon hade nyckel. varför inte gå in där då liksom?
vi gick in, precis som vanligt. jag bläddrade lite i gästboken, och sen sa elin helt plötsligt,
"vi går ut igen maddis. vi kan inte vara kvar här, vi går."
jag bara "vaa? vadå? varför?" kollade mig omkring, såg ingenting.
"det står en kista här inne, maddis!"
jag fick en sån läskig känsla. har aldrig känt så tidigare.
det där var det närmsta jag kommit en död människa
(om man inte räknar med farmors begravning),
och det var verkligen obehagligt! man kan väl säga att vi rusade ut, relativt fort.
bad sedan i farten om ursäkt till gud, och gick hem. buuhuu, läskigt!

I morgon är det dags för myspys-filmkväll med klassisarna igen.
hihi, det kommer bli awesome!
man hinner ju sakna dom bara över kvällen vafan.
tänk vilken tur att jag lyckades finna så bra klasskamrater!
Man har väl turen på sin sida ibland, helt enkelt...

men nej, nu kan jag inte sluta tänka på jontes gäspar när han la sig i sängen.. sova kanske?

yes.. underbara, de där estetarna! 

090121

jag är dum som inte sover nu, egentligen.
jag var helt död idag, så jag borde verkligen verkligen sova.
men jag hatar att sova ensam. kallt. omysigt. tråkigt. hela köret.
meeen, vad ska man göra åt saken liksom? det är som det är, tyvärr.

Jag har vart på asbra humör hela dagen idag.. vet inte riktigt varför,
men jag tycker om sånna dagar!
men, hur skriver man nånting mysigt? haha

jag längtar till sommaren.
fan vad jag ska göra massa roliga saker, med klassisarna.
åka runt och göra massa spännande saker på våran roadtrip.
grilla, bada, kröka, fotboll, ölbrännboll, kolla film, mysa, allt bara allt.
jag bara längtar till varmare tider. värme, värme, värme jatack?

nej, jag måste verkligen sova nu. värma mig någon? jag är verkligen sällskapssjuk ikväll!

None

090115

idag har det hänt två sorgliga saker.
min lägenhet är inte längre min, utan den är nu mera felix.
det känns väldigt hemskt, faktiskt. men samtidigt var det nog bäst såhär.

det andra är det att erin har åkt hem idag!
fan vad sorgligt det är, alltså.
jag pratade med henne i telefonen förut när hon satt på flygplatsen.
höll på att börja gråta igen av att tänka på att hon åker.
Vi hade lite avskedsmys för henne igår hemma hos chrille.
det var några stycken som åkte till henne hus och kidnappade henne,
åkte runt lite i flen, in på ica, ut till orrö och hon fick göra massa randomgrejer!
sen kom hon hem till chrille. vi som var kvar där stod redo med plakatet och tårta.
vi gick ut i chrilles stuga. sjöng, åt tårta, pratade alla minnen, skrattade, och framförallt.. grät.
vi grät som små barn, allihopa.
snörvlade, snyftade och lyssnade på mårten och daniels vackra stämmor.
det jobbigaste kom när det var dags att säga hej då på riktigt.
chrille och madde släppte av mig och lovisa utanför loves hus.
lovisa och erin kramades först.. erin grät.
sen var det min tur. jag kramade hårt, hon kramade hårt. det fanns liksom inget mer att säga.
allt var redan sagt och vi visste vad vi tänkte.
"i love you - i love you too", och sen satte hon sig i bilen igen.
allt var i sånhär filmstämning. jag ville bara springa efter bilen och säga att hon skulle stanna.
det tror jag alla ville. egentligen skulle vi bundit fast henne och aldrig släppt iväg henne.
det hade vart allra, allra, allra bäst!
hur som helst så vet jag att vi alla älskar henne. och hon vet om det också.
men ett år med henne här går fort, ett år i väntan på henne, är en evighet.
men, vi kommer ses igen. om drygt ett år.. vilken lyckans dag!


i morgon, för att bryta den sorgliga känslan som kom i mitt bröst, så ska vi klassisar åka hem till mauritz och mysa. robin fyller 18, och det är tamejfan värt att firas. så det blir krök, bastu och skitsnack hela kvällen i morgon. väldigt mysigt, måste jag säga!

åker sen till stockholm på lördag förmiddag för att fira syster min som bli 22 år på söndag..
undra hur pigg jag kommer vara när mamma och pappa hämtar upp mig?
tröttast i världen antagligen, men det finns det ingenting att göra något åt, hahaha

nej, nu måste jag sova.. har mycket som ska göras i morgon bitta innan skolan!

jag saknar dig redan, älskade erin!

090111

ja, jag är så bra på det här med att föra blogg.. eller inte.
men tiden springer liksom iväg.. jag har inte tid för någonting känns det som.

hur som helst. nytt år, nya möjligheter!
jag har precis flyttat hem till mamma och pappa igen.
väldigt mycket blandade känslor där..
med tanke på hur mycket jag gjort där, som jag inte kan göra hemma så känns det jävligt illa.
men det är skönt att komma hem och få iordning på alla rutiner igen. det kan behövas!

det suger att jag inte ens orkar skriva mer än såhär.. men nångång blir jag nog sugen igen!