090823
jag har nog aldrig varit med om en så händelserik dag/kväll!
eller, jag har aldrig varit med om det.
det hela började med att jag steg upp tidigt som fan,
mådde inte allt för bra sådär dagen efter.
daniel skjutsade mig ner på stan där jag mötte upp jonte, johanna, lina, amanda och lovisa.
det blev frukost på thai. jag tror han gubben var sur eller något för ala fick sjukt strak mat.
till och med johanna som hade beställt jordnötssås-kyckling?
kl 14.30 skulle vi ta tåget mot storstaden. redan där började det gå fel.
jonte, jag och lina fick betala extra på tåget för konduktörjäveln trodde inte att vi var uner sexton. haha!
men jag fattar inte. jag gör alltid så, men har aldrig behövt betala!
väl framme i stockholm tog det oss en och en halv timme att handla,
och göra vad fan vi nu skulle göra, innan vi lyckades ta oss två stationer till stadion.
lovisa var ett nervvrak när vi kom fram, och efter en liten dispyt där och en lååång kö så var vi inne.
var faktiskt mysigt att glida runt där inne på stadion innan konserten började.
vi drack öl och snackade skit i 1,5 h. när förbandet började drog vi oss närmare för att se och höra bättre!
ca. kl 21.00 steg coldplay upp på scenen och fan vilken magi när som började spela life in technicolor!
det var en alldeles alldeles underbar konsert! även om vi inte stod längst fram,
och även om vi hade lyckats hamna bakom en mur med 3 m långa killar så var det helt awesome!
efter konserten skulle 30 000 människor samtidigt till tunnelbanan, vilket var lite kaosartat. haha!
vi fick i alla fall köa för att åka men till slut kom vi till t-centralen där vi hade våra väskor.
där skiljdes vi åt alla nio. jag, elin, andreas och lina åkte mot globen och bilen.
kl var då ca 00.30 och problemet som återstod då var hur vi skulle få ut bilen.
det gick inte att gå in där elin och andreas hade kommit ut när de hade lämnat bilen där.
vi gick runt till "bil-ingången" för att se om det var öppet där.
ingång till våning två och våning tre var helt nerdragna och nersläckta.
från våning ett däremot, som var nere i källaren, lös det ett skummt grönt ljus.
efter många om och men och många telefonsamtal så kom det en bil och körde ner där.
frågan är ju om det känes tryggare eller otryggare av det?
hur som helt märkte vi att det gick att ta sig ner, eftersom han inte kom tillbaka.
när jag hade letat färdigt efter vapen att slåss med och elin hade nervrökt klart gick vi.
först när vi kom ner var det helt bäcksvart men när vi kom längre ner såg vi lite ljus.
för er som har sett skräckfilmen P2 så är det nog inte så svårt att förstå känslan vi hade när vi gick.
när vi väl var inne var det helt knäpptyst och dött.
frågan var nu hur vi skulle komma upp till våning tre där bilen stod?
när vi letat runt och kännt på olika dörrar hittade vi en livs levade rulltrappa, haha.
uppe på andra våningen och tillbaka ungefär där vi börjat fast på insidan istället för utsidan.
men det fanns ingen jävla trappa för att komma upp till tredje våningen.
till slut hittade vi typ en jävla vindstrappa som såg ut att leda oss til döden, i princip.
men efter många om och men insåg vi att den måste leda oss rätt.
elin, den modiga jäveln, traskade upp och uttropar "jag ser våran bil".
på en ganska kort stund hade vi alla sprungit upp för trappen med orden,
"det här känns inte bra" rabblandes som ett mantra.
vi gick och betalade, såg en livs levande människa och vips så var vi ute.
vilken jävla lättnad. helt sjukt! jag hade så jävla ont i magen alltså.
så, alltså. påväg hem.
vi började köra mot E4an, och jag ska väl meddela att elin inte kör i stockholm.
det bara är så! men hon var helt coollugn och skötte sig utmärkt även om vi körde vilse och hade oss.
när vi hade åkt en bit, egenom centrum så kändes det liksom inte riktgit rätt.
då var vi väl självklart påväg mot arlanda. alltså, helt fel håll.
det vara bara att på något sätt vänta håll och köra motsatt riktning. så, äntligen påväg.
hungriga som as skulle vi köra in på donken. elin svängen av motorvägen,
tar en kurva och hoppas bara på rätt väg. plötsligt ser vi mc donalds passera på vänster sida.
elin tvärnitar, backar tillbaka, krockar iprincip med en bil. jag skriker, elin är hellugn.
vi kör in i en rondell och in på mc donalds parkering. polien är efter oss.
fuck fuck fuck. vi kör in och parkerar och polisbilen stannar snett bakom,
man ser att han glor en rätt bra stund men efter ett tag kör han vidare in i mc driven istället. haha!
äntligen mat! vi bokstavligen springer fram till dörren när vi hör några killar bakom oss
"det är stängt. maten är slut. alla andra från konserten har käkat upp det"
det var fan droppen. jag ställde mig och skriker rätt ut!
"vi ses vi nästa mc donalds" säger dom och åker.
vi springer tillbaka och bestämmer att vi får väl käka i söertälje då.
självklart missar vi första och allt blir vara sämre och sämre.
till slut lyckas vi i alla fall komma in på ett donken och faktiskt äta våran mat. himelskt!
påväg hemåt igen. nu kunde inte så mycket mer hända kan man tycka.
jag höll lagom på att somna när andreas ber mig leta efter någon skiva.
jag sitter och böjer mig och leter när BANG!
kändes som vi körde på en sten och samtidigt en gigantisk glasflaska eller något.
vi hade väl självklart kört på en jävla grävling. det är ju inte sant, var det ända vi tänkte.
när vi kom av motorvägen kollade vi bilen och den var ju inte helt hel. arsle!
efter en lite försiktigare färd mot bettna blev jag avsläppt utanför mitt hus.
har nog aldrig längtat så mycket efter sängen. fyfan vilken kväll!
eller, jag har aldrig varit med om det.
det hela började med att jag steg upp tidigt som fan,
mådde inte allt för bra sådär dagen efter.
daniel skjutsade mig ner på stan där jag mötte upp jonte, johanna, lina, amanda och lovisa.
det blev frukost på thai. jag tror han gubben var sur eller något för ala fick sjukt strak mat.
till och med johanna som hade beställt jordnötssås-kyckling?
kl 14.30 skulle vi ta tåget mot storstaden. redan där började det gå fel.
jonte, jag och lina fick betala extra på tåget för konduktörjäveln trodde inte att vi var uner sexton. haha!
men jag fattar inte. jag gör alltid så, men har aldrig behövt betala!
väl framme i stockholm tog det oss en och en halv timme att handla,
och göra vad fan vi nu skulle göra, innan vi lyckades ta oss två stationer till stadion.
lovisa var ett nervvrak när vi kom fram, och efter en liten dispyt där och en lååång kö så var vi inne.
var faktiskt mysigt att glida runt där inne på stadion innan konserten började.
vi drack öl och snackade skit i 1,5 h. när förbandet började drog vi oss närmare för att se och höra bättre!
ca. kl 21.00 steg coldplay upp på scenen och fan vilken magi när som började spela life in technicolor!
det var en alldeles alldeles underbar konsert! även om vi inte stod längst fram,
och även om vi hade lyckats hamna bakom en mur med 3 m långa killar så var det helt awesome!
efter konserten skulle 30 000 människor samtidigt till tunnelbanan, vilket var lite kaosartat. haha!
vi fick i alla fall köa för att åka men till slut kom vi till t-centralen där vi hade våra väskor.
där skiljdes vi åt alla nio. jag, elin, andreas och lina åkte mot globen och bilen.
kl var då ca 00.30 och problemet som återstod då var hur vi skulle få ut bilen.
det gick inte att gå in där elin och andreas hade kommit ut när de hade lämnat bilen där.
vi gick runt till "bil-ingången" för att se om det var öppet där.
ingång till våning två och våning tre var helt nerdragna och nersläckta.
från våning ett däremot, som var nere i källaren, lös det ett skummt grönt ljus.
efter många om och men och många telefonsamtal så kom det en bil och körde ner där.
frågan är ju om det känes tryggare eller otryggare av det?
hur som helt märkte vi att det gick att ta sig ner, eftersom han inte kom tillbaka.
när jag hade letat färdigt efter vapen att slåss med och elin hade nervrökt klart gick vi.
först när vi kom ner var det helt bäcksvart men när vi kom längre ner såg vi lite ljus.
för er som har sett skräckfilmen P2 så är det nog inte så svårt att förstå känslan vi hade när vi gick.
när vi väl var inne var det helt knäpptyst och dött.
frågan var nu hur vi skulle komma upp till våning tre där bilen stod?
när vi letat runt och kännt på olika dörrar hittade vi en livs levade rulltrappa, haha.
uppe på andra våningen och tillbaka ungefär där vi börjat fast på insidan istället för utsidan.
men det fanns ingen jävla trappa för att komma upp till tredje våningen.
till slut hittade vi typ en jävla vindstrappa som såg ut att leda oss til döden, i princip.
men efter många om och men insåg vi att den måste leda oss rätt.
elin, den modiga jäveln, traskade upp och uttropar "jag ser våran bil".
på en ganska kort stund hade vi alla sprungit upp för trappen med orden,
"det här känns inte bra" rabblandes som ett mantra.
vi gick och betalade, såg en livs levande människa och vips så var vi ute.
vilken jävla lättnad. helt sjukt! jag hade så jävla ont i magen alltså.
så, alltså. påväg hem.
vi började köra mot E4an, och jag ska väl meddela att elin inte kör i stockholm.
det bara är så! men hon var helt coollugn och skötte sig utmärkt även om vi körde vilse och hade oss.
när vi hade åkt en bit, egenom centrum så kändes det liksom inte riktgit rätt.
då var vi väl självklart påväg mot arlanda. alltså, helt fel håll.
det vara bara att på något sätt vänta håll och köra motsatt riktning. så, äntligen påväg.
hungriga som as skulle vi köra in på donken. elin svängen av motorvägen,
tar en kurva och hoppas bara på rätt väg. plötsligt ser vi mc donalds passera på vänster sida.
elin tvärnitar, backar tillbaka, krockar iprincip med en bil. jag skriker, elin är hellugn.
vi kör in i en rondell och in på mc donalds parkering. polien är efter oss.
fuck fuck fuck. vi kör in och parkerar och polisbilen stannar snett bakom,
man ser att han glor en rätt bra stund men efter ett tag kör han vidare in i mc driven istället. haha!
äntligen mat! vi bokstavligen springer fram till dörren när vi hör några killar bakom oss
"det är stängt. maten är slut. alla andra från konserten har käkat upp det"
det var fan droppen. jag ställde mig och skriker rätt ut!
"vi ses vi nästa mc donalds" säger dom och åker.
vi springer tillbaka och bestämmer att vi får väl käka i söertälje då.
självklart missar vi första och allt blir vara sämre och sämre.
till slut lyckas vi i alla fall komma in på ett donken och faktiskt äta våran mat. himelskt!
påväg hemåt igen. nu kunde inte så mycket mer hända kan man tycka.
jag höll lagom på att somna när andreas ber mig leta efter någon skiva.
jag sitter och böjer mig och leter när BANG!
kändes som vi körde på en sten och samtidigt en gigantisk glasflaska eller något.
vi hade väl självklart kört på en jävla grävling. det är ju inte sant, var det ända vi tänkte.
när vi kom av motorvägen kollade vi bilen och den var ju inte helt hel. arsle!
efter en lite försiktigare färd mot bettna blev jag avsläppt utanför mitt hus.
har nog aldrig längtat så mycket efter sängen. fyfan vilken kväll!
090809
tank vad bra saker kunde bli..
florida ar awesome! :)
florida ar awesome! :)