madeleine.

att man kan ångra något man gjort så fruktansvärt.
jag vill bara gå, gå, gå, gå fast jag orkar inte ens.
det är liksom, för sent nu. baksteg. så inåt helvete.

så mycket som måste ur. bara glömma. fuck! f-u-c-k

D som i Damsugare, Dum, Dra, Dunka, Djur, Dissa, Döda, Dam, Disco, Dojor, Dockor, Diska, Drilla, Dosa, Drömma, Deprimerad, Daggmask, Daghem, Daidalos, Databas, Debatt och D som i Dumhuvud.
Det finns så mycket att säga, samtidigt som det inte finns någonting alls.
Det gör så ont.

Elin och jag åkte ner till udden, rullade en joint med sorg, elände, idioti, fel beslut, ångest och dumstridighet,
sedan tände vi eld på den, la den i ett cigarettpaket och tände eld på det.
Sedan satt vi där, eldade och kramades.
Begravde sedan skiten, satte oss i bilen igen, och även om det för stunden när vi satt där och dunkade Don’t stop me now med Queen kändes lite bättre, så blev det inte det minsta bättre mitt i eländet.
Jag tror inte jag klarar av det här.
Ligga ensam i en stor säng och ha alldeles för mycket frihet till att tänka.
Det kan inte vara nyttigt för en människa att tänka så mycket.
Men samtidigt är det inte mer än rätt. Jag borde få våndas.
Det är äckligt. groteskt! Vad fan tänker man med ibland? ingenting. Uppenbarligen.
Varför för fan? Varför! Fan i helvetes jävla skit.
Om man skulle ta och hålla sig ifrån sånt där skit för ett tag kanske?

Och florida sen då? Jag vill inte åka utan louise. Fuck, vad trött jag är på allt.

Jag mår illa