090115
idag har det hänt två sorgliga saker.
min lägenhet är inte längre min, utan den är nu mera felix.
det känns väldigt hemskt, faktiskt. men samtidigt var det nog bäst såhär.
det andra är det att erin har åkt hem idag!
fan vad sorgligt det är, alltså.
jag pratade med henne i telefonen förut när hon satt på flygplatsen.
höll på att börja gråta igen av att tänka på att hon åker.
Vi hade lite avskedsmys för henne igår hemma hos chrille.
det var några stycken som åkte till henne hus och kidnappade henne,
åkte runt lite i flen, in på ica, ut till orrö och hon fick göra massa randomgrejer!
sen kom hon hem till chrille. vi som var kvar där stod redo med plakatet och tårta.
vi gick ut i chrilles stuga. sjöng, åt tårta, pratade alla minnen, skrattade, och framförallt.. grät.
vi grät som små barn, allihopa.
snörvlade, snyftade och lyssnade på mårten och daniels vackra stämmor.
det jobbigaste kom när det var dags att säga hej då på riktigt.
chrille och madde släppte av mig och lovisa utanför loves hus.
lovisa och erin kramades först.. erin grät.
sen var det min tur. jag kramade hårt, hon kramade hårt. det fanns liksom inget mer att säga.
allt var redan sagt och vi visste vad vi tänkte.
"i love you - i love you too", och sen satte hon sig i bilen igen.
allt var i sånhär filmstämning. jag ville bara springa efter bilen och säga att hon skulle stanna.
det tror jag alla ville. egentligen skulle vi bundit fast henne och aldrig släppt iväg henne.
det hade vart allra, allra, allra bäst!
hur som helst så vet jag att vi alla älskar henne. och hon vet om det också.
men ett år med henne här går fort, ett år i väntan på henne, är en evighet.
men, vi kommer ses igen. om drygt ett år.. vilken lyckans dag!
i morgon, för att bryta den sorgliga känslan som kom i mitt bröst, så ska vi klassisar åka hem till mauritz och mysa. robin fyller 18, och det är tamejfan värt att firas. så det blir krök, bastu och skitsnack hela kvällen i morgon. väldigt mysigt, måste jag säga!
åker sen till stockholm på lördag förmiddag för att fira syster min som bli 22 år på söndag..
undra hur pigg jag kommer vara när mamma och pappa hämtar upp mig?
tröttast i världen antagligen, men det finns det ingenting att göra något åt, hahaha
nej, nu måste jag sova.. har mycket som ska göras i morgon bitta innan skolan!
jag saknar dig redan, älskade erin!
min lägenhet är inte längre min, utan den är nu mera felix.
det känns väldigt hemskt, faktiskt. men samtidigt var det nog bäst såhär.
det andra är det att erin har åkt hem idag!
fan vad sorgligt det är, alltså.
jag pratade med henne i telefonen förut när hon satt på flygplatsen.
höll på att börja gråta igen av att tänka på att hon åker.
Vi hade lite avskedsmys för henne igår hemma hos chrille.
det var några stycken som åkte till henne hus och kidnappade henne,
åkte runt lite i flen, in på ica, ut till orrö och hon fick göra massa randomgrejer!
sen kom hon hem till chrille. vi som var kvar där stod redo med plakatet och tårta.
vi gick ut i chrilles stuga. sjöng, åt tårta, pratade alla minnen, skrattade, och framförallt.. grät.
vi grät som små barn, allihopa.
snörvlade, snyftade och lyssnade på mårten och daniels vackra stämmor.
det jobbigaste kom när det var dags att säga hej då på riktigt.
chrille och madde släppte av mig och lovisa utanför loves hus.
lovisa och erin kramades först.. erin grät.
sen var det min tur. jag kramade hårt, hon kramade hårt. det fanns liksom inget mer att säga.
allt var redan sagt och vi visste vad vi tänkte.
"i love you - i love you too", och sen satte hon sig i bilen igen.
allt var i sånhär filmstämning. jag ville bara springa efter bilen och säga att hon skulle stanna.
det tror jag alla ville. egentligen skulle vi bundit fast henne och aldrig släppt iväg henne.
det hade vart allra, allra, allra bäst!
hur som helst så vet jag att vi alla älskar henne. och hon vet om det också.
men ett år med henne här går fort, ett år i väntan på henne, är en evighet.
men, vi kommer ses igen. om drygt ett år.. vilken lyckans dag!
i morgon, för att bryta den sorgliga känslan som kom i mitt bröst, så ska vi klassisar åka hem till mauritz och mysa. robin fyller 18, och det är tamejfan värt att firas. så det blir krök, bastu och skitsnack hela kvällen i morgon. väldigt mysigt, måste jag säga!
åker sen till stockholm på lördag förmiddag för att fira syster min som bli 22 år på söndag..
undra hur pigg jag kommer vara när mamma och pappa hämtar upp mig?
tröttast i världen antagligen, men det finns det ingenting att göra något åt, hahaha
nej, nu måste jag sova.. har mycket som ska göras i morgon bitta innan skolan!
jag saknar dig redan, älskade erin!
Kommentarer
Trackback