madeleine.

jag är så less på det här nu.
så otroligt trött på omgivningen.
jag som alltid har tyckt om skolan,
jag som alltid varit rädd för vad som händer sen.
jag är redo nu.

det är dags att prova vingarna,
jag har ingenting mer att hämta här.


helt plötsligt var det något som dog inom mig.
jag vet inte hur det hände eller när det hände,
men det känns. i hela kroppen.

det är dags att ställa frågor och få svar.
kanske ligger hela felet i mitt huvud.
men det känns så tomt.

helst av allt vill jag bara sitta på ett flyg åt väst och vara påväg hem. hem till en lägenhet med färg och musik. en lägenhet med dylan strömmandes ur högtalarna. ett ställe där jag kan dricka te och promenera i parker hela dagarna. där vill jag skaffa ett jobb och träffa nya, trevliga människor. där kommer jag bli kallad för dear när jag handlar mat och folk kommer be om ursäkt när jag snubblar in i dem.

kanske skulle min själ må bättre där