madeleine.

att rabbla aggressioner hjälper ju ingen.
varken mig själv eller någon annan.
men jag blir så trött på mig själv och alla andra.
vem fan försöker vi lura?

min rädsla slår till i tvivlets stund.
tänk om vi är fast här för alltid?
denna absurda inskränkthet vi visar på,
den är inte nyttig för någon.
men hur skulle vi klara oss utan tryggheten?
det är så lätt att klaga på andra.
jag vill bara kräkas.