won't you let me walk you home from school

det där introt. den där rösten. det är så fint.
och det pirrar fortfarande sådär varmt och fint i magen.

jag kan inte minnas när jag sist var hemma och bara var.
känns rätt skönt faktiskt. ensamt, men skönt.
det är jag och projektarbetet. bara vi två. nästan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback