madeleine.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'

var det inte så?
jag har inte riktigt förstått varför det blev som det blev.
var det allt? var det meningen att det skulle ta slut där?
och varför känns det inte som om de här tankarna är ömsesidiga?
jag saknar dig så otroligt mycket


helgen har hur som helst spenderats hos robin! 
han är så otroligt fin. 

idag borde jag plugga som en dåre,
men jag har ingen motivation för tillfället