madeleine.

det är så sorgligt bara.
det känns som om det inte längre är i mina händer att ställa saker till rätta.
hade jag någonsin chansen eller har det alltid varit upp till dig?
det är inte mina ord som bränner och gör ont? eller gör dom?
jag hade kommit springande som en hund på två sekunder. jag vet att du vet det. du vet hur stor betydelse du haft genom tiderna och du måste veta hur ont det här gör. i alla fall i mig.
sanningen kanske gör ondare än jag vågar tro. är det bara jag som lider av det här?


egentligen skulle vi fira en nära väns födelsedag under morgondagen.
men jag vågar inte möta verkligenheten och istället stannar jag antagligen hemma.
endast tårar skulle rinna och jag önskar att det vore värt det.
jag måste släppa taget, men det är svårt.
det gör så fruktansvärt ont.

du var i vilket fall min bästa vän.