madeleine.

man har ju vetat om att det snart är slut, och jag personligen har tyckt att det har varit skönt.
visst har jag sagt, "fan, va jag kommer gråta på skolavslutningen",
men tankarna har ändå varit positiva. nytt liv, nya möjlgheter liksom.
men det var först idag som vi insåg, att det faktiskt är slut när som helst.
inte trodde jag att det skulle ta så hårt på oss.
men vi kanske faktiskt inte träffas igen efter det här..

vi samlades i volvosalen, för att ha en allra sista SO-lektion.
sorgligt var det, och rörande var stefan när han började tala.
han pratade sådär som bara stefan kan göra, och öppnade upp sig, än en gång.
"jag minns en sak med er, alldeles speciellt mycket", sa han.
"det var två och ett halv år sen.. november, början av december. ja, december 2005 var det.
Jag var sjukskriven, (vilket jag inte är ofta.)
och så en dag så fick jag en jättestor blombucket där på sjukhuset.
vad är det här? tänkte jag. och så var det från 7b. gud vad underbart!"
sen sa han också det att,
"kunskapsdagen. ni var ju den första klassen som var med. och så vann ni!
och ni var så glada i bussen hem, och det är något jag alltid kommer minnas.
det är ju något som jag kommer prata om, och minnas som första gången.
och jag kommer säkert prata om er en hel del nästa år.
det är ju för att jag kommer sakna er, men era själar lever kvar.
de lever kvar där inne i miniaulan och inne i mig.
och nu skulle jag vilja spela en låt för er. jag tänker på er när jag hör den här låten."

så sätter han på U2 på stobildstvn.
U2 - walk on, kommer för alltid påminna mig,
och säkerligen de andra också,
om våran kära stefan andersson.
jag har nog fan aldrig haft en bättre lärare.

och medans låten spelades så spelades det som en film innuti mig.
allt vi har gjort! vi har gjort så mycket ihop, fan.
jag är så ledsen att vi blev så tajta som vi är i 9an bara.
att vi inte utnyttjade det redan från böran.

men det var idag alla förstod.
för gud vad vi grät.
vi grät, och stefan grät, och alla grät.
det gick liksom inte att hålla tillbaka.
jag är så jävla nöjd med de här åren,
och det har varit en så fantastiskt underbar tid.
TACK, som fan!